Lillstu är ett spännande rum eftersom det alltid varit något av husets hjärta. När gården fungerade som ett självförsörjande storhushåll var detta ”personalmatsalen” där mat serverades till familjen, pigor och drängar fem gånger om dagen. Rummet ligger i längans östra ände med god uppsikt över infarten. Under Beredskapstiden togs rummet över av militären och fungerade som högkvarter för de militärer som bevakade bron. Detta berodde på telefonen som hängde på gavelväggen.
Sedan 1960-talet hade rummet fungerat som sovrum och därför hade dörren till hallen satts igen. Även det gamla köket var flyttat och låg i andra änden av huset. Målet med vår renovering var att återskapa husets planlösning och låta rummen, där det var möjligt, återfå sina gamla funktioner. Eftersom det gamla köket saknade sittplatser blev Lillstu vår köksmatsal. Lämpliga möbler att restaurera kunde vi hitta runt om på gården.
Lillstu var ett rum som användes mycket och dessutom länge utsattes för sot och rök från fotogenlampor. Därför tapetserade man om ofta. Vi hittade inte mindre än 23 lager tapeter, där de äldsta är upp mot 200 år. Detta fynd inspirerade oss till skriva boken ”Ett rums historia – Berättelsen om Lillstu”. Vi valde tapeten ”Dellen blå” från Duros gammalsvenska kollektion från 2011 som ger rummet rätt känsla och harmonierade med de möbler och tavlor vi ville ha. (Ej sponsrat inlägg)
Köksbordet och soffan fanns i rummet när jag var liten och här har jag många kvällar suttit och ”kurat skymning” med min farmor och farfar. Mysigt. De flesta föremålen har en egen historia som ger extra känsla. Skåpet till vänster snickrades till exempel på gården Dalshult i Östra Göinge för cirka 150 år sedan.
/Anders
Historia från Simontorp 