Christina Paulin föddes 1677 i Glimåkra som dotter till Paul Enertsen, kyrkoherde i Glimåkra församling och hans hustru Apollonia Hansdotter Winslow. Båda föräldrarna kom från prästsläkter och det kyrkliga prästgårdslivet var välbekant för Christina under hennes uppväxt. Christina föddes mitt under skånska kriget och hennes barndom var dramatisk.
Året innan Christina föddes anfölls Glimåkra prästgård av ett gäng snapphanar och hennes pappa släpades till fängelset i Kristianstad. Prästgårdens spiskammare och källare tömdes på sitt innehåll. Apollonia lyckades fly med de två små barnen till sitt föräldrahem i Osby där Christina föddes under pappa Pauls tid i danskt fängelse.
Enertsen skrev till kung Christian V från sitt fängelse i Kristianstad i oktober 1677 och förklarade sig oskyldigt anklagad. Han hade då varit fängslad ett år, ”min fattiga hustru och många små barn icke till ringa skada.” Brevet hjälpte inte, utan han fördes efteråt istället som fånge till Köpenhamn. Där blev han kvar tills freden 1679 då han kunde resa hem och återförenades med familjen.
När hon vuxit upp gifte sig Christina med en kyrkoherde i Barkåkra utanför Ängelholm, Jöns Fransson Leche. Han hade nyligen blivit änkling och hade sex barn. Med Christina som ny hustru föddes ytterligare sju barn. Av makens tretton barn överlevde elva till vuxen ålder. Barnen fick god utbildning både i hemmet, på latinskola och senare vid universitet.
Efter några års äktenskap dog så maken Jöns och Christina stod ensam med flera små barn att ta hand om. Lösningen blev att gifta sig med makens efterträdare. Det kallades att änkan konserverades och var förr vanligt för bland annat prästänkor. Kyrkan och änkans släkt slapp på så sätt problemet med att prästänkan och hennes barn blev hemlösa.
Den nye maken hette Anders Lunnius och var några år yngre än henne, men fick Christinas sju barn och hennes styvbarn på köpet vid vigseln. Noteringen i kyrkoboken den 12 september 1711 lyder: ”Anders Lunnius, kyrkoherden den välärebördige och vällärde Herren och Christina Paulin, den dygdälskande matrona. Gud give dem lycka och välsignelse”. Anders Lunnius hade läst vid Christianstads skola och därefter till präst i Lund samtidigt med Christinas bror Petrus så de bör ha träffats eller åtminstone känt till varandra innan äktenskapet.
Om Gud gav dem lycka och välsignelse kan vi låta vara osagt men det föddes i alla fall ytterligare sex barn, varav tre nådde vuxen ålder. Två av barnen dog samtidigt och begravdes 13 mars 1719, Johanna Catharina och Johanna Petronella.
Maken Anders var sjuklig och hade svår värk i kroppen men predikade trots detta i ca 20 år i Barkåkra socken innan han avled hösten 1734. Familjens barn var vid det laget vuxna men Christina var gammal och därför inte lämplig för ännu en änkekonservering. Hon och de ogifta döttrarna hotades av hemlöshet igen men det löstes genom att dottern Henrietta Maria gifte sig med kommande kyrkoherden, Matthias Rönbeck.
Christina hade i sextio-års-åldern begravt två äkta makar och några barn. Under hennes levnad hade Skåne och Sverige varit i krig under långa perioder. Som kvinna var hon beroende av sin make, eller svärson, för att försörja familjen. Det kan ha känts tröstlöst och oroligt i perioder, innan det blev klart med nästa make och familjeförsörjare. Christina Paulin dog i februari 1743, nio år efter sin andre make.
/ Anette
Källor:
Barkåkra kyrkoarkiv
Edvardsson, Vigo, Snapphanekriget 1675-1679: dokument från en orolig tid. 3, Göinge-bladet, Tyringe, 1977
Moen, Jan, Barkåkra: kyrkan, byarna, socknen, Barkåkra församling, Barkåkra, 1988
Historia från Simontorp 