På uppdrag bland Europas spiritister

Johan Christoffer Toll arbetade målmedvetet på att bli en av Gustav III:s närmaste män. Ett sätt att göra detta var att fördjupa sig i kungens senaste intresse – spiritism.

I slutet av 1700-talet fanns det enormt intresse för olika former av spiritism. Över hela Europa dök det upp andeskådare, guldmakare och helbrägdagörare av alla de slag. Den svenske kungen Gustav III och hans bror hertig Karl blev mycket intresserade och drog snabbt till sig en rad märkliga äventyrare som gärna demonstrerade sina unika förmågor. Märkligast var kanske andeskådaren som kallade sig för ”löjtnant Ulfklou”. Denne påstod att han fångat brödernas mors ande i en flaska. Kungen var också intresserad av guldmakeri som ett sätt att förbättra statskassan och installerade 1780 guldmakarna August Nordenskiöld och Gumholtz Levison som tjänstemän vid Kungliga myntverket. Tyvärr avslöjades den ene efter den andre som bedragare. Kungen ville dock inte ge upp och därför sändes Johan Christoffer Toll ut på ett märkligt uppdrag. Han skulle för kungens räkning söka upp Europas ledande spiritister och ta reda på om det fanns verkliga övernaturliga fenomen eller inte.

Toll hade året innan varit svårt sjuk och var ännu inte återställd och därför passade det bra att han åkte till kurorterna Aachen och Spa. Toll led av någon slags reumatisk sjukdom som förvärrades av stress och i perioder gjorde honom helt utslagen. Kungen bistod med en reskassa på 600 Rdr. Han reste med båt från Ystad den 15 maj 1782 och via Stralsund gick resan till Verden, ett tiotal mil söder om Hamburg för att söka upp en mystiker som kallade sig baron Reuchenberg. Toll tillbringade två dagar i staden med att fråga runt efter Reuchenberg men skrev i en rapport till kungen den 9 juni 1782 att han tvingades ge upp och fortsätta till Aachen.

Johan Christoffer Toll

Där gick det bättre och den 20 juni kunde Toll rapportera från Aachen att han äntligen lyckats få upp spåret efter Reuchenberg. Det berättades i Aachen att Reuchenberg var en verklig person som hade varit ”Geheime-Råd i Chur-Pfaltzisk tjänst”, det vill säga minister i furstendömet Pfalz vid Rehn. Han skulle vara 35 år gammal och vara godsägare utanför Köln.

Toll var inte frisk och högsommarhettan i Aachen gjorde honom utmattad, men han försökte umgås i societeten mellan sina helande bad. Till Aachen kom många intressanta människor vid den här tiden, men det var svårt att veta vem som egentligen var vem. Många använde alias och pseudonymer och dessutom vimlade det av bedragare. En av dem som Toll lärde känna lite närmre var den polske överbefälhavaren Michał Kazimierz Ogiński. Denne hade lett flera drabbningar mot Ryssland men var även musikaliskt intresserad och känd som konstruktören av den moderna harpan. På en middag hos Ogiński träffade Toll en mystisk figur som kallade sig ”herr Abnert” som Toll trodde sig kunna identifiera som prins Castriotto av Albanien. Toll blev imponerad av dennes kunskaper om förhållanden i olika länder. Jag skulle tro dem alla självgjorda eller av andra uppfunna, om han icke tillika sagt mig saker om Sverige, om revolutionen, om många personer, om mig själv, som övergår allt mitt förstånd, huru de kunnat komma till hans kunskap.

Förutom behandlingar, middag och märkliga möten bjöd Aachen på underhållning, men Toll var inte imponerad. En omtalad teaterensemble hade kommit till Aachen i början av juli men amatörskådespelaren Toll blev besviken på pjäserna. Spektaklet bjöd på aktörer utan känslor, hideusa aktriser utan röster, en orkester som är faslig, förbittra så detta nöje, att det i längden vore omöjligt att hålla ut.” Det var dags att resa vidare.

Den 5 juli lämnade Toll Aachen för att bege sig till den konkurrerande kurorten Spaa där han skulle dricka en stärkande vattenkur. Staden var full av europeiska kändisar på semester. I synnerhet myllrade Spa av ryssar som Toll upplevde som ohövliga men ett intressant möte var när ”Greven och grevinnan av Norden” den 22 juli anlände till Spaa. Bakom dessa pseudonymer dolde sig den ryske storfursten Paul och hans hustru Maria Fjodorovna.

De behandlingar Toll fick i kurorterna verkar ha gjort god nytta för hans hälsa blev betydligt bättre. Kanske blev han behandlad med den nya metod som uppfunnits av läkaren Franz Mesmer som gick ut på att återställa kroppens animaliska magnetism genom en särskild apparat. Toll var mycket intresserad av metoden och köpte flera böcker skrivna av Mesmer. Troligen var det snarare läkarens hypnotiska förmåga under behandlingen som gav resultaten. På engelska används fortfarande ordet mesmerize för hypnos. 1784 förkastades metoden av en vetenskaplig kommission som inte ens kunde uppmäta någon magnetism från Mesmers apparater.

Däremot gick det dåligt med det hemliga uppdraget att undersöka spiritistiska fenomen. I ett brev tvingades han för kungen erkänna att spåret efter baron Reuschenberg inte hade gett något. Toll lämnade därför Spa den 4 augusti och for vidare till Paris för att där fortsätta spaningarna.

I Paris blev han omhändertagen av den svenske ambassadören Gustaf Philip Creutz, som med tiden skulle bli en god vän. Kungen hade personligen skrivit ett introduktionsbrev för att underlätta bekantskapen: Överste Toll är en man, som förenar ett sällsynt snille med stor läraktighet och lätthet att fatta och genomtränga äfven de mest abstrakta och mindre lätta saker. Antagligen vägde detta brev tyngre än det faktum att Creutz sedan tidigare var god vän med krigsminister Carl Sparre som blivit en av Tolls häftigaste fiender.Ett problem var att Toll talade en mycket begränsad franska, men den dagliga övningen gav resultat och senare i livet beskrivs Tolls franska som helt flytande. Creutz visade honom runt i Paris och introducerade i de fina salongerna och redan den 19 augusti fick han besöka hovet och träffa det franska kungafamiljen i Versailles.

Toll fortsatte att söka efter intressanta spiritister i Paris frimurarkretsar och fann en grupp som kallade sig för ”De Visa” men dessa ansåg Toll ockuperade med idel galenskaper. Toll verkade vara inne på att ge upp sökandet men nåddes då av ett brev från ingen mindre än baron Reuchenberg. Denne önskade möta Toll i Bonn runt den 20 september men även detta möte blev en besvikelse och den person som påstod sig vara Reuchenberg besatt enligt Toll inga särskilda förmågor utan var bara ännu en bedragare.

Betydligt intressantare blev efterforskningarna när han äntligen fick träffa den berömde greve Alesandro Cagliostro i Strasbourg. Toll skrev imponerad till kungen den 27 september och berättade om de träffar han hade haft med den världsberömde spiritisten. Liksom många av hans kollegor hade han skapat sin egen identitet vilket han bekräftade för Toll: Tro inte, att jag är greve, ej heller heter Cagliostro.

Giuseppe Balsamo, alias greve Cagliostro

Så vitt det gått att belägga föddes Cagliostro under fattiga omständigheter i Palermo på Sicilien under namnet Giuseppe Balsamo. Han hade tidigt lärt sig gatuskojarens hantverk och arbetade tillsammans med sin hustru Lorenza som tagit sig namnet ”furstinnan di Santa Croce”. Deras anseende hade stigit stadigt men så fort kritikerna blev för närgångna tvingades de flytta till nästa hov. De hade gjort stor succé i St Petersburg men aldrig lyckats övertyga kejsarinnan och Potemkin om sina förmågor. Däremot ryktades det om att Potemkin, vilket inte är otroligt, hade förfört Lorenza. Sedan 1780 bodde Cagliostro i Strasbourg där hade han etablerat sig som en mycket framgångsrik naturläkare och tillredde örtmediciner enligt recept som han hävdade att han lärt sig under resor i Orienten. Hans blandningar såldes under namn som saturnusextrakt eller egyptiskt vin och gav så goda inkomsterna att han kunde hyra en stor lantvilla utanför staden och dessutom ha en mottagning vid det centrala Paradtorget.

Lorenza Balsamo, alias Lorenza Filiciani Cagliostro

Toll berättar att så länge de var ensamma var Cagliostro förståndig att prata med, men så fort det kom besök förvandlades han till charlatan. Extra imponerad blev Toll över att Cagliostro verkade veta så mycket om läget i Sverige och om det hemliga uppdrag han fått av kungen och om honom själv: Ni söker sanningen och ljuset, det vet jag, var försäkrad att finna det; Sverige är uti ett stort prerogativ [fördelaktigt läge] hos våra högsta styresmän, i synnerhet gynnas det av en. Man har med bekymmer sett att Ni varit i elaka händer; man har med glädje förnummit Er komma därutur. Det har blivit en nödvändighet att missgärningsmannen skulle uppenbaras och bära sina synder. Skriv er Konung till; säg honom att jag lovar honom finna vad han önskar, och mer än han förmodar, och innan Ni själv återkommer till ert fädernesland, så skall även Ni hava måttet av all er önskan uppfylld.”  De talade även om andra spiritister och Cagliostro bekräftade att konkurrenten var en charlatan. Innan de skildes åt grät och välsignade han Toll.

Toll blev övertygad om att det var något speciellt med Cagliostro, men fick inte se några äkta spiritistiska fenomen. Läkarverksamheten var trots allt bara bedrägeri med syfte att skinna godtrogna på pengar. Toll skrev till kungen att oaktat de vackraste apparencer [utsikter] i början, slutar saken sig med kännbar förlust av penningar för dem, som dem entrerar [ger sig in på]. Vid ungefär samma tid träffade en annan svensk Cagliostro och gjorde sin egen bedömning. Cagliostro använde under sina ceremonier gärna ett mystiskt språk som han påstod var arabiska, men Mathias Norberg som studerat i Konstantinopel och där lärt sig detta språk provade att tilltala honom på detta språk. Den store Cagliostro förstod inte ett ord. Norberg utsågs vid sin hemkomst till professor vid Lunds universitet och senare även till rektor för universitetet. Han avled 1826.

Cagliostros fall blev den beryktade Halsbandsprocessen 1785 då en av hans klienter, kardinal Rohan, åtalades för sin inblandning i ett bedrägeri där ett halsband ämnat för drottning Marie-Antoinette stals. Cagliostro anklagades för att ha varit planens upphovsman och fängslades på Bastiljen men frikändes i brist på bevis. Han försökte återuppta sin verksamhet i London men tvingades dra vidare. Han greps i Rom 1789 och spärrades in på San Angelo och dömdes 1791 till döden för kätteri, men straffet omvandlades av påven till livstids fängelse. Han dog i sin cell 1795.

/Anders

Källor:

Lilliecrona, Carl Vilhelm, Fältmarskalken grefve Johan Christopher Toll: biografisk teckning, Hos L. J. Hjerta, Stockholm, 1849-1850

Mellander, Karl, Johan Christopher Toll som militär och politiker under Gustav III, Kurt Lindberg, Boktryckeriaktiebolag, Diss. Göteborg : Högsk.,Stockholm, 1933

Sebag Montefiore, Simon, Potemkin och Katarina den stora: en kejserlig förbindelse, 2. uppl., Prisma, Stockholm, 2006

Toll, Christoffer, Fältmarskalken Johan Christoffer Tolls bibliotek på Krapperup, Fältmarskalken Johan Christoffer Tolls bibliotek på Krapperup, http://toll-europe.se/Artiklar/T-Biblio.pdf

Författare: Anders och Anette Blidberg

Anders är författare, föredragshållare och guide på Simontorps Kulturvandringar. Anette är skribent, redaktör och guide på Simontorps Kulturvandringar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s