”Gubbernörens” sista färd genom Skåne 1817

Fältmarskalken Johan Christoffer Toll levde ett långt liv. Han gjorde sin lycka som kuppledare vid revolutionen i Kristianstad 1772 och kom att troget tjäna Gustav III, Gustav IV Adolf, Karl XIII och kronprins Karl Johan Bernadotte. Karriären var en berg- och dalbana. Hans ursprung var relativt enkelt men han kom att tillbringa vissa år ibland Europas högsta makthavare, andra inspärrad på fästning.

En likvagn från början av 1800-talet

Johan Christoffer Toll var generalen som nästan aldrig var i strid, men en mästare på planering av storstilade krigsplaner och omorganisationer. En kunglig rådgivare och evig ungkarl, som kunde uppfattas som ondsint, men som hade flera nära vänner, inte minst kvinnliga sådana. Han uppgav själv att han fått korgen hela tolv gånger!

I 37 år bodde han på sitt älskade slott Bäckaskog som han förskönade med nya parkanläggningar och minnesplatser, men 1817 kom åren i kapp den gamle ”Gubbernören”. Det folkliga smeknamnet kom sig av att Gustav IV Adolf under napoleonkrigen utnämnde honom till generalguvernör över Skåne. En gammal titel som då inte använts på nästan hundra år och inte heller efter Toll.

Den 74-årige gamle fältmarskalken insjuknade vårvintern 1817 och vid dödsbädden satt förutom handsekreteraren Carl Wilhelm Lilliecrona även Tolls båda brorsöner, major Nils Toll och ryttmästare Axel Toll som båda tjänstgjorde vid Tolls eget regemente, Skånska Karabinjärregementet.

På förmiddagen den 21 maj försämrades sjuklingens tillstånd och man skickade efter regementspastorn Johan Peter Landtmanson. När prästen kom in i rummet tog Toll av sig mössan och bad honom hålla en andakt. När bönen var slut hördes ett kvidande och Toll sa: Jag tror jag kväves. Man hjälpte honom då upp i sittande ställning. Toll var uppvuxen i ett djupt religiöst hem, men hade i vuxen ålder inte nämnvärt ägnat sig åt religion. Han var bekymrad över sitt liv och plågades av dödsångest: Jag har icke fört en ostrafflig vandel – jag är en stor syndare. Han bad prästen att be med honom och flera gånger utbrast han: Jesus, anamma min anda!  När Toll kände döden närma sig bad han släktingarna lämna rummet. Han plågades svårt och hans sista ord blev: Dödskampen är svår. Vad är klockan? Nu märker jag dödssvetten. En stund senare var han död och tidpunkten antecknades till halv elva på förmiddagen och som dödsorsak angavs vattusot, det vill säga vätska i lungorna. Sekreteraren Lilliecrona skrev som vittne under dödsattesten.

Kung Karl XIII beordrade att en särskilt högtidlig begravning skulle anordnas för den gamle fältmarskalken och arrangemangen måste ha krävt omfattande planering. Till att börja med ställdes den sedvanliga vårmanövern för de skånska regementena in för att de skulle kunna deltaga i ceremonierna. Toll skulle begravas i sin hemförsamling Riseberga och det blev därför en lång likfärd genom Skåne som närmast får beskrivas som kunglig. Den 12 juli var allt klart för avfärd och kistan med den avlidne Toll bars ut från Bäckaskogs slott och när den placerades på likvagnen sköts salut med 50 skott. Det var en lång procession som lämnade Bäckaskog. Först kom det ”åkande batteriet” från Wendes artilleriregemente sedan halva det ridande batteriet, därefter Tolls egen favorithäst Batalie och efter denna en vagn med en officer som medförde Tolls fältmarskalksstav och ordnar. I mitten av tåget kom så likvagnen med kistan och bredvid denna gick Tolls trogne hund Chausseur. Efter likvagnen kom en hedersvakt med standar, resten av det ridande batteriet, en hedersvakt bestående av två hundra karabinjärer från Tolls eget regemente, alla ridande på svarta hästar och slutligen släktingar och tjänstefolk. Längs vägen dekorerade folk med granris och samlade sig i stora skaror.

Resan gick i lugnt tempo och nattkvarter hade förberetts längs vägen. Första anhalten blev Nosaby kyrka där det åter sköts salut med tjugofem skott medan kistan lastades av. Under natten placerades den inne i kyrkan och en hedersvakt vid kyrkdörren bevakade den under natten. På morgonen blev det så ny salut vid pålastningen av kistan.

Den 13 juli hölls ett högtidligt intåg i Kristianstad, staden som Toll med våld bemäktigat sig utan ett skott 45 år tidigare. Den här gången sköts det salut från vallarna med femtio skott medan processionen rullade in genom Norre port och möttes av representanter för borgerskapet som anslöt sig för en parad genom staden.

Nattlogi togs sedan de följande nätterna i Ignaberga och Perstorp. Kyrkorna var prydda och mycket folk samlade för att hedra den döde. Vid ankomst och avfärd sköt artilleristerna ny salut och hedersvakterna placerades ut. Vid Spången (Ljungbyhed) mötte resten av Skånska Karabinjärregementet upp som extra hedersvakt den 15 juli och på övningsheden paraderade vagnen framför inte mindre än tre skånska regementen som stod uppställda på heden. Sista natten stod kistan på en katafalk mitt på heden omgiven av en hedersvakt. Tolls hund Chausseur, som hade följt sin herre hela vägen från Bäckaskog, smög sig mellan vakterna och lade sig att sova bredvid kistan. I 24 timmar stod kistan kvar på katafalken, högt över alla tälten på heden.

På begravningsdagen den 16 juli blev det så en avslutande, extra pampig, procession till den närliggande Riseberga kyrka med åtskilliga tusen deltagare. Begravningsprocessionen inleddes med ryttare från tre hela regementen, därefter kom Tolls gamle vän general Jakob de la Gardie som prestav, hovstallmästare Claes Rålamb bar de ryska ordnarna medan kammarjunkare Carl Piper bar de svenska ordnarna och generalmajor Carl Gustav von Platen bar fältmarskalksstaven. Därefter kom en hedersvakt med standar och Tolls eget adelsvapen. Efter likvagnen med kistan kom hästen Batalie, därefter batteriet från Wendes artilleriregemente, släktingar och vänner, officerare efter rang, samt representanter för Skånes städer och myndigheter, prästerskapet, böndernas riksdagsmän och ytterligare soldater. Soldaterna ställde upp vid kyrkan, vänster om vägen med kanonerna riktade mot Rönne å. Klockan 10 på förmiddagen inleddes jordfästningen efter att en sista salut om femtio skott skjutits från kanonerna. Gudstjänsten leddes av Wilhelm Faxe, biskop i Lunds stift, med assistans av fyra hjälppräster. Under ceremoni bröts även Tolls vapensköld sönder som en del av ceremonin. Efter gudstjänsten begravdes Toll slutligen ute på kyrkogården och därefter hölls en påkostad middag för begravningsgästerna. I kyrkoboken antecknades att den 16 Juli begrovs i Riseberga Hans Exellens Fältmarskalken Generalbefälhavaren i Skåne Riddaren och Kommendören av Kunglig Majestäts Orden Samt Riddaren av alla Kejserliga Ryska Orden Högvälborne Greven Herr Johan Christoffer Toll på Kungsgården Bäckaskog.

/Anders

Källor:

adelsvapen.com/genealogi/Toll

Hofberg, Herman, Svenskt biografiskt handlexikon: alfabetiskt ordnade lefnadsteckningar af Sveriges namnkunniga män och kvinnor från reformationen till nuvarande tid. Bonnier, Stockholm, 1906

Lilliecrona, Carl Vilhelm, Fältmarskalken grefve Johan Christopher Toll: biografisk teckning, Hos L. J. Hjerta, Stockholm, 1849-1850

Mankell, Julius, Anteckningar rörande svenska regementernas historia, 2. uppl., Lindh, Örebro, 1866

Riseberga kyrkoarkiv

Författare: Anders och Anette Blidberg

Anders är författare, föredragshållare och guide på Simontorps Kulturvandringar. Anette är skribent, redaktör och guide på Simontorps Kulturvandringar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s