Det nesliga bedrägeriet mot Blinda Maria

En dag i början på januari 1882 kom ett ”främmande fruntimmer”, alltså en okänd kvinna, in i fattigstugan i Stenbrohult med hälsning till ”gamla blinda pigan” att hennes syster i Osby låg för döden. Den gamla blinda pigan var Maria Jönsdotter och hon var bara 52 år vid tillfället.

NM 3386_Blind gumma_Fanny Brate_1903
Blind gumma, målad av Fanny Brate, Nationalmuseum

Maria föddes i en fattig familj en junidag 1830 i Stenbrohults socken. Hon var dotter till snickaren Jöns Månsson Damm och hans hustru Carin Håkansdotter. Syskonskaran bestod av två bröder, Jonas och Magnus, och en syster Ingrid utöver Maria.

Familjen flyttade flera gånger under Marias barndom, från det ena torpet till det andra. När Maria var 12 år fick till slut socknen försörja familjen. Yngste brodern var då bara 3 år gammal. Pappa Jöns Månsson Damm avled något år senare (1846) och mamma Carin med barn flyttade in på fattigstugan. Där blev Carin ”fattigsköterska” vilket innebar att hon ansvarade för ordning och reda i fattigstugan och att inte obehöriga personer rörde sig i stugan. Dottern Maria hade då vuxit upp och fick tjänst som piga på en gård i Sannaböke, Stenbrohults socken.

På gården fanns även en dräng vid namn Jonas Pehrsson Melin. En sommardag 1855 föddes deras gemensamma dotter Ingrid och prästen noterade om Maria: ”har anmält sig vara havande och varit med barn under äktenskapslöfte av drängen och arbetaren Jonas Pehrsson Melin”. Hur det nu kom sig så blev det inget äktenskap.

Några år efter, 1861, födde Maria en son, August, där ”fadern uppgifves vara krämaren Lars Bränn i Stolpastugan”. Inte heller denna gång blev det något äktenskap. I dessa notiser finns inga noteringar om att Marias syn varit dålig, men 1868 noteras hon som blind och flyttar in i fattigstugan i Stenbrohult, 38 år gammal.

I januari 1882 fick så Maria besök av en kvinna med nyheten att hennes syster Ingrid i Osby låg för döden. Maria packade snabbt ”det lilla i penningar hon hade qvar af fattigvårdens julgåfvor och hvad hon i hast kunnat få låna af sina fattiga kamrater”. Den främmande kvinnan tog förstås hand om pengarna och tillsammans tog de tåget till Osby. Väl framme där skulle de gå sträckan till Segutslycke där systern bodde. Kvinnorna gick genom skogen. När de vandrat ett tag sade kvinnan att hon tappat sin näsduk och vände tillbaka efter den. Efter en bra stund förstod så Maria att hon blivit lurad. Hon ropade på hjälp och fick så småningom hjälp av snälla människor att ta sig hem till Stenbrohult igen.

Marias pengar och andra små gåvor som kaffe som hon hade haft med sig till systern tog den främmande kvinnan. Kristianstadsbladet skrev några veckor senare om det ”nesliga bedrägeriet” där den ”den samvetslösa bedragerskan” stal från en stackars blind kvinna det lilla hon ägde. Bedragerskan var inte identifierad då tidningen skrev sin artikel och hennes vidare öden är okända.

Hur gick det för de övriga? Marias syster Ingrid var inte alls döende. Däremot var hon sjuk och vistades på Kristianstad lasarett. Hon levde ytterligare något år och dog 1884, 50 år gammal.

August pappa, drängen Lars Andersson Bränn, levde i fattigdom. Han hade varit sjuklig som barn och redan i 30-årsålder blev han inhyses och levde på fattigstöd. 1874 flyttade han till Svenstorp, ett torp under Idehult i Stenbrohults socken, där han bodde inneboende under många år. Familjerna i torpet byttes ut men Lars bodde kvar. Hösten 1904 flyttade han till fattighuset och avled en vecka senare.

Marias dotter Ingrid blev bara sex månader gammal och avled redan i februari 1856, i tvinsot. Hennes pappa, Jonas Pehrsson, skrev in sig som soldat vid Vendes artilleriregemente 1856, vid andra 6-pundsbatteriet som artillerist nr 71. Jonas tog sig namnet Melin och han uppgavs tidigare ha jobbat som smed. 1865 gifte han sig med Bengta Nilsdotter från Loshult och de bosatte sig i en backstuga i Fjärkulla och bildade familj. Han förblev soldat och dog i april 1884.

Marias son August bodde på fattighuset med sin mamma till han 17 år gammal tog tjänst som dräng. Han flyttade inom socknen några gånger innan han i 25-årsåldern åkte till Amerika, troligen 1885. Det var något år efter att Maria lurats på sina besparingar.

Blinda Maria beskrevs som ”gammal blind piga” av tidningen redan 1882 då hon bara var 52 år gammal. Säkert redan märkt av livet, men hon kom trots det att leva många år till. Maria dog av magsjukdom och ålderssvaghet i januari 1915, 85 år gammal. Hon kom att bo i fattighuset i Stenbrohult i 47 års tid.

/ Anette

Källor:

Blind gumma, målad 1903 av Fanny Brate, Nationalmuseum (NM 3386)
Generalmönsterrullor
Kristianstadsbladet 1882-01-28
Kristianstads garnisonsförsamlings kyrkoarkiv
Loshults kyrkoarkiv
Osby kyrkoarkiv
Stenbrohults kyrkoarkiv

Turister i ett krigshärjat Europa

På den lilla gården i Gummarp utanför Glimåkra växte det under 1900-talets början upp en syskonskara på hela 11 barn. De fick börja arbeta tidigt och omständigheterna var små. Att nöjesresa var inte att tänka på. När sedan Andra Världskriget kom var Sverige i princip isolerat under många år. Men när freden kom tog syskonen Gunnar och Torsten Svensson chansen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

De beslöt sig för att ge sig ut på bilsemester nedåt kontinenten. Torsten hade skaffat en liten bil och de packade in tält och campingutrustning och gav sig i väg utan någon exakt resplan. Ingen av dem hade någonsin varit utomlands och de talade inte heller något annat språk än göingska. Gunnar var runt 25 år och Torsten runt 30, båda inbitna ungkarlar men med ett gott självförtroende.

Färden gick först till Danmark som under fem år varit ockuperat av Tyskland men klarat sig relativt väl undan bombningar och strider. Allt gick väl så de fortsatte ner mot tyska gränsen. Gunnar hade ryckt in i lumpen precis före kriget och hållits kvar i tjänst så länge kriget varade. Han hade tjänstgjort i en eldledargrupp och befunnits sig vid norska gränsen under större delen av kriget. Även Torsten hade under en tid varit beredskapssoldat i samma område. Hotet från de tyska soldaterna andra sidan gränsen hade då varit påtagligt. Nu, bara något år senare, träffade de vid gränsen på tyska gränsvakter som ännu bar samma uniformer som de gjort under kriget. Gunnar har berättat att han uppfattade dem som rätt skrämmande. Resan gick dock vidare utan problem. De tältade, sov i höstackar på fälten och vid något tillfälle övernattade de till och med i en skyttegrav. I en sådan fann Torsten en kvarlämnad tysk hjälm med hakkors på som han tog med sig hem som souvenir.

torsten-i-hamburg-kopia.jpg
Torsten Svensson (Kockendahl), troligen i Hamburg

De turistade i ett totalt ödelagt Hamburg och fick nu med egna ögon se den ödeläggelse som radion rapporterat om under de senaste åren. Staden hade sensommaren 1943 utsatts för häftiga allierade bombningar som orsakat en eldstorm som utplånat de centrala delarna av staden och dödat över 40 000 människor. Osbybon Gösta Lundin besökte Hamburg året därpå och hamnade mitt i ett nytt, mindre anfall. När han kom ut ur skyddsrummet brann det överallt. Gatorna var blockerade, väldiga bombkratrar i gatorna och träd som knäckts som tändstickor. Gösta Lundin beskrev upplevelsen som ”en kuslig och skrämmande bild från 20 århundradets kulturvärld.” En annan liknande upplevelse beskrev han som:  ”Ett sannskyldigt helvete på jorden…Detta är vansinnet i dess högsta potens, och den kultur, som föder av sig sådana alster har, synes det mig, icke något existensberättigande mer.

För Gunnar och Torsten måste det ha varit spännande att upptäcka att livet, trots allt, gått vidare. De fortsatte sin resa, nu med Paris som mål. När de hade kommit så långt att de hade Eiffeltornet inom synhåll gick bilen sönder. Med lite tur hittade de en bilverkstad i en Parisförort och lyckades göra sig så pass förstådda att de kunde lämna in bilen för lagning. Under tiden begav de sig till fots in mot centrum. Det var rätt mycket längre att gå än de trott för Paris var stort. Men så småningom kom de fram och kunde turista vid Eiffeltornet och Triumfbågen. På något sätt lyckades de även hitta tillbaka till den bilverkstad där de lämnat bilen. Med den tur som ofta hänger ihop med ett gott självförtroende kom de tillbaka lagom för att hämta ut sin reparerade bil och de kunde påbörja hemresan.

gunnar0005
Gunnar Svensson vid Triumfbågen i Paris

Båda bröderna kom att få blodad tand och reste en hel del i framtiden. I Osbytrakten är Torsten känd som byggmästare under namnet Torsten Kockendahl. Detta efternamn tog familjen när Torsten gifte sig med sin Iris från Kockö i Västergötland, men detta är en annan historia…

/Anders