För en fattig bondpojke innebar livet som missionär en möjlighet att få vara med om fantastiska äventyr. Men möjligheten hade ofta ett högt pris.
Jöns Larsson föddes 1865 i Stolparöd i Glimåkra församling som andre sonen i familjen. Han hade hunnit få fyra syskon till innan modern Else dog i lunginflammation när Jöns var femton år. Fadern Lars gifte strax om sig med en dotter till grannen och Jöns fick halvsyskon.
När Jöns var 19 år gammal dog även fadern och Jöns storebror tog över gården. Det gick dåligt för brodern som av någon anledning behövde gå ifrån den redan 1890 och i kyrkboken skrevs som utfattig.
Jöns hade fått ett ”kall” och läste därför på missionärsskola, troligen i Vinslöv, under åren 1886–1889. Våren 1890 var han redo och avreste till Kongo.
Mathilda Hall var en skeppsredardotter från Kivik på Österlen. Hon föddes 1866 som äldsta dotter till Karin Marie Pedersson från Norge och hennes make skepparen Per Persson Hall. I kyrkböckerna står noterat att Mathilda ”ej confirmerats” vilket kan tolkas som att hon tillhörde en frikyrklig familj. Liksom Jöns ville Mathilda bli missionär och läste vintern 1890–91 vid Elsa Borgs missionsskola på det fattiga Södermalm i Stockholm. Därefter reste hon till Kongo med den bestämda avsikten att bli s k ”missionsbrud” och redan den 8 maj 1891 gifte sig Mathilda och Jöns i Kongo. Kanske kände de varandra innan eller så var det ett arrangerat äktenskap, för missionens bästa.
I Kongo var Jöns föreståndare för flera missionärstationer. Det var ett farligt arbete som kostade mycket möda, arbete, svett och liv. Malaria och andra sjukdomar var vanligt bland missionärerna och flera fick sätta livet till. Jöns och Mathilda förlorade sin lilla dotter Rut som begravdes vid missionsstationen i Diadia i nuvarande Kongo-Kinshasa. När Rut föddes och dog är oklart, men det föddes också två pojkar i familjen. Olof föddes i maj 1893 i Ngandr (Kongo i Afrika) och Filip i februari 1895 hemma hos morföräldrarna i Kivik. Familjen hade rest hem under hösten 1893 och befann sig i Sverige tills strax efter lillebror Filips födelse då förberedelser gjordes för att på nytt åka till Afrika.
Att ha små barn med sig till Afrika har sina risker och kanske var det därför barnen fick flytta till missionärsvänner i Katrineholm. De blev fosterbarn till predikanten Oscar Gustafsson och hans hustru Wilhelmina. När fosterföräldrarna förflyttades till Hudiksvall 1898 fick Olof och Filip flytta hem till Kivik igen. Då har Mathilda och Jöns återkommit till Sverige, kanske för att återhämta sig efter dotterns död?
Jöns stannade dock inte i Sverige så länge utan återvände strax till Kongo under våren 1899. Denna gång reste han ensam och Mathilda och barnen fick stanna i Sverige. Familjen är svår att följa i kyrkböckerna då de saknar en tydlig hemort. Det har t ex inte gått att reda ut vart barnen tog vägen när Mathilda kallades till Afrika sommaren 1901.
Det blev ingen lycklig återförening i Kongo. Jöns hade drabbats av sjukdom och dog vid missionsstationen i Mukimbungu den 8 augusti samma år. Mathilda stannade ytterligare ett år innan hon kom hem sommaren 1902.
Mathilda dog 1957 i Lidingö där hon troligen var verksam vid missionsskolan.
Missionärslivet gick inte bara ut på att missionera Guds ord utan lika mycket på att starta skolor och sjukhus. Verksamheten var en del av vår kolonialhistoria där man försökte europeisera Afrika. Tanken var att man skulle utbilda folket för att kunna skapa fungerande kristna församlingar.
Jöns kom att leva större delen av sitt vuxna liv i Kongo. Hans kall innebar stora uppoffringar. Han fick i stort sett inte träffa sina söner under deras barndom och livet som missionär kostade både hans dotter Rut och honom själv livet. Man kan undra om det var värt det?
/Anette
Källor:
Glimåkra kyrkoarkiv
Lundahl, Jakob Emanuel & Sjöholm, Wilhelm (red.), Dagbräckning i Kongo: Svenska Missionsförbundets Kongomission : illustrerade skildringar av Kongomissionärer, Förbundet, Stockholm, 1911
Stora Malms kyrkoarkiv
Södra Mellby kyrkoarkiv
Foto: Simontorps gårdsarkiv
Historia från Simontorp 